Jag vill ut och fånga dagen. Det är sol och sommaren kämpar på. Jag vill ut och andas in den ljumma, kanske till och med varma, luften. Jag vill krama om dagen och säga till den hur mycket jag gillar den. Be den stanna. Eller åtminstone lova att komma tillbaka igen och igen och igen. Njuta av det stora blå.
 
Men min hals gör så ont, så det känns bara dumdristigt att lägga sig på en filt på en gräsplätt. Jag stannar inne och dricker nyponsoppa och knaprar strepsils. Inte lika kul som att krama dagen, men på något sätt nödvändigt.