Såg just den första Teliareklamen som jag gillar i serien ensam-pappa-med-tonårsdotter-och-lillebror. Bra idé, storslagen, men de där Teliareklamerna ger mig bara ångest. Det är alltid så synd om pappan. Men inte i den jag såg nyss, där sitter de alla och sjunger i en bil. Och pappan också! Åh, vad fint.

Uppsatsredaktionen kom igång vid lunchtid och det går... framåt. Det är alltid bättre än bakåt och uppgiften känns helt klart genomförbar. Redaktionen meddelar att det troligtvis inte kommer vara mycket att visa upp på nästa veckas 70%-seminarium, men i alla fall något.

Nu ska jag dra på träning. Det drar ihop sig inför Gävle!