Jag kan äntligen ta och skaka lite skam ur kroppen. Tog mig i kragen och pallrade mig ner till stranden. Väl där stektes jag som ett ägg i en stekpanna och undrade om jag skulle överleva dagen, med endast ett äpple som näring. Havet blev flitigt besökt och jag kände mig som en fisk i de stora vågorna. Ljuuuvligt (som min mamma skulle ha sagt med sin finlandssvenska dialekt). Mindre ljuvligt är all sand. Sand här, sand där, sand i varenda liten vrå. Har duschat två gånger men inte blivit av med alla korn ur min hårbotten. Typiskt.

Som kvällsarbetare har vi svårt att varva ner och komma i säng i anständig tid. Därför är uret långt efter midnatt. På vägen hem från jobbet ikväll mötte vi en man med resväska mitt i ingenstans och sen såg vi en igelkott. Vad har du sett?

Någon dag ska jag berätta om min arbetskamrat, en karaktär utan dess like. Men inte nu, för nu ska jag och min kokosnötdoftande kropp gå till sängs. En strandbild kan jag i alla fall bjuda på. Godnatt!