Av tusen och åter tusen hittade jag till slut ett program som jag skulle kunna tänka mig att läsa. Två år. Lagom länge att kasta bort på något jag egentligen inte riktigt vill, men känner att jag måste. Ett jävla slag i ansiktet när jag nu, någon vecka innan sökdags, inser att det lär ju aldrig bli av.

Jag har ingen lust att bli, en så kallad, "vuxen". Det är inte kul nån stans. Jag vill hellre vara som minipärlan och ligga på en filt och bli lyft när det blir tråkigt. Nu verkar ju det inte riktigt vara okej för en sådan i min ålder, så jag drar till Cypern istället och solar till mig lite cancer och äter mig tjock på camembert och butter chicken.

Läser en otroligt mysig bok för tillfället. Den går inte att inte läsa på finlandssvenska och gör att jag saknar Finland och allt som en gång fanns där.

Mansikka. Dags att sova för att möta ännu en ny dag i det roliga vuxen(jävla)livet.