En cykelhistoria.

Vi bor i en cykelstad, tror jag. Cyklar hit, cyklar dit. Alla cyklar. Jag cyklar. Det är inte alls kul att bli omcyklad. Okej, om det är en såndär frän cykel med en massa växlar. Växlar som ändå fryser på vintern, tänker jag och blir skadeglad. Att sedan få cykla om själv. Det är grejer det. Susa och trampa runt, runt, runt. Som barn gör på deras yttepyttesmå cyklar med stödhjul. Eller på en trehjuling.
     Min trehjuling var rostig efter att ha ärvts av tre äldre syskon. Originaltramporna var ett minne blott och var ersatta av stora träblock. Defekter till trots, hade vi mycket kul, trehjulingen och jag.
     Efter träblocken kom BMXen och den blå med limpa. Återigen arvegods. Otroligt coola, båda två. Envis redan då minns jag den tuffa kampen efter att ha plockat bort stödhjulen. Ilska, tårar och uppgivenhet. Men att slå ur underläge är alltid härligt och när det väl funkade var lyckan total.
     Tiden då det cyklades runt kvarteret (antingen lilla eller stora rundan) i flera timmar var fordonet lila. Så även hjälmen, med fjärilar. I den lila med fjärilar tog vi våra egna cykelkörkort. Uppkörning och lite teori. Utbildning är viktigt och det kunde ibland gå fort med hojjen. Då måste man ha koll på säkerhetsutrustningen.
     När körvanan var inne följde ett till arvegods, en grön med Spice Girls-klistermärken som prydde ramen. En gång skjutsade vi varandra, halkade på frosten och svor vid våra liv att inte berätta för våra mammor. Man ska aldrig riskera att förlora sitt cykelkörkort.
     Spice Girls försvann och cykeln likaså. Högst på önskelistan stod en mountainbike med flera växlar. Den blå skönheten tog mig fram i ur och skur, över bron på fem och så långt jag ville. Men efter kalla vintrar blev den mer eller mindre livsfarlig. Det spelar ingen roll om man minns allt från cykelteorin, när utrustningen frysit til is.
     Och nu står den senaste här, utanför på gården, Helkama. Fungerande broms, fram och bak, cykelkorg när så behövs och inga växlar som ställer till med problem. Ibland blir hon omcyklad, men för det mesta susar hon och tramporna går runt, runt, runt. Precis som träblocken gjorde på den rostiga trehjulingen.
     En cykelhistoria bör alla få ha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback