Det är ganska faschinerande det här med vägarbeten. Grabbarna kan det de gör, så att säga. När jag körde till firman första gången körde jag vanliga vägen. Utan att tänka eller ens reflektera svängde jag av i rondellen på den nyöppnade vägen. Hem körde jag en annan. Andra gången jag skulle dit var vägen öppnad på ett annat ställe och där körde jag, helt utan att behöva tänka vart jag skulle.

Är det inte fantastiskt? Skyltar och koner och diverse andra hjälpmedel får oss dit de vill att vi ska utan att vi ens behöver tänka på det. Fiffigt, säger jag. Det bara rullar på.

En annan femma är det dock att man inte vet att den avstängda vägen är just den vägen man själv ska köra och som påföljd villar bort sig på något som kan ha vart cykelvägar. Läxan; lär dig namnet på vägen du ska köra.