Magiska bönor.

Igår pratade vi om drömmar. Och så pratade vi om en annan sak. Och ironiskt nog så drömde jag om det, vilket jag alltid har en tendens att göra när jag pratat om det. Således uppmanar jag mig själv att inte prata om det. För när jag drömmer om det blir jag liksom bara helt trött i huvudet. Det är inte värt det. Det man inte pratar om, det slutar till slut att finnas. Och vissa saker borde bara försvinna. Det finns så mycket annat, ju.

I've got magic beans. För det har jag. Och jag kan klättra hur högt jag vill!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback