En julafton och en juldag och en annandag har passerat och ja, det är ju faktiskt en hel julhelg. En otroligt angenäm sådan. Särskilt julaftonen, den är ju magisk fortfarande, efter alla dessa år.

En julafton med vacker sång i kyrkan. Ja, familjen är väl inte den mest kyrkliga av sig, men vi är något av en fanclub till solisten och följer henne gärna varje julafton. Hon var grym i år, som vanligt. Far fick mandeln i gröten, trots att Robin tog två stora protioner i hopp om att få göra rätt för sig. Julmaten var outstanding och julgodiset likaså. Tomten kom med paket till både pärlor och vuxna. Gladast blev nog Far, som sov i sin nya Vegamössa. Syskonskaran rockade Rockband och det var så himla mysigt att ha den äldre, äldre generationen närvarande. Det var fint. Julaftonsnatten slutade traditionsenligt med att somna till några avsnitt Vänner nere i källaren. Vissa traditioner är för bra för att brytas. Och jag skulle väl vilja säga att hela julafton är en sådan tradition. Jag gillar julafton.