Ibland glömmer jag bort den fina lilla tatueringen som sitter inbränd i mitt skinn. Men så ser jag den någon gång då och då (typ när jag duschar och det gör jag inte så ofta) och kommer på hur mycket jag tycker om den. Oh little darling. Åh, vad fin den är.

Förutom att tänka på min fina märkning sitter jag och tittar in i framtiden i en spåkula. Nästan. På intöörnet kollar jag runt. Jag får så klart lite lätt andnöd bara av att läsa sådant som behörighetskrav, antagningsprov och god kompetens. Det känns så långt borta, men ändå nära. Så otroligt oklart, men ändå lockande.

Ja, sen vill jag bara avsluta med att bevisa att på jul är jag ful. Fast här har jag faktiskt mina egna vanliga kläder på mig. Men hållning och dylikt lämnade jag definitivt någon annan stans. Så himla tråkigt förresten att julen är över för i år. Mer jul, ju! Åh. Jul, jul, jul, jul, jul.