Något konstigt sker mot kvällningen. När solen stänger för dagen och månen stämplar in på sitt pass. När fåglarna slutar kvittra och ugglorna värmer upp stämbanden för att hoa. Då händer något med den allra nattligaste ugglan av de alla. Något kryper upp ur gömmor långt där ingen ser. Något smyger sig på likt en lejoninnan på savannen. Från ingenstans slår något till. Utan förvarning slår något till. Något väller upp, sprider sig likt en löpeld och utvecklar en färg rödare än blod. Det börjar klia! Och något så förbannat mycket.

Ugglan är mållös. Är hon allergisk mot kvällningen? Mot el? Det är ett mysterium.