Tack vädret. Ja, för imorse när jag gick ut genom porten kände jag mig faktiskt lite glad. Jag kan inte påstå att jag förstår mig på livet, men min träningsvärk talar om för mig att jag lever, vilket ju är bra i sig. Och vem förstår sig egentligen på livet? Jag börjar ana att det är själv poängen med allt. Att inte veta. Att inte förstå.


Upp och ner. Hit och dit. Igår gjorde jag lite flickisar. Lite sol och träning. Det funkar rätt bra det.