I love Larret forever in my heart. Så är det ju bara. Så himla mysmysmys det var igår då. Och sen blev det en galen Finlandsresa av det hela. Galet! Vad hände? Ja, ungefär följande hände.
 
- Jag är liksom lite trött.
- Vill du ha något? Vill du ha kaffe?
- Hmm. Näe, jag vill nog ha te.

- Åhgud, jag kan inte sluta. Kan ni fatta att vi typ har ätit sex kilo morötter bara sådär?!

- Jag såg honom. Tjejer. Baren. NU!

Jag förstår ingenting. Vad hände med reaktionen, paniken, paralyseringen, uppgivenheten? Jag förstår ingenting. Men vet ändå. För det är alltid samma. Alltid samma. Ge mig ett par ben att stå på. Ge mig! Allt är bara hittejävlapå. Jag kommer inte ifrån det hur mycket och ofta och fort jag än springer.

Men som sagt, I love Larret forever in my heart. Och det är i alla fall fint.