Jag är usel, usel, usel som inte lyckats skriva något idag. Jo, lite, men inte tillräckligt. Och snart tar timmarna slut. Egentligen har de redan tagit slut. De tog slut igår faktiskt, men jag tänkte att jag kanske skulle kunna smyglåna några timmar idag. Och det gick som sagt uselt. Nu måste jag iväg på träning och där försvinner ytterligare ett par timmar. Nu så här de sista träningarna känner jag mig så nervös så det är knappast avslappnande att komma dit. Mer stressande.

FYRA pass kvar innan avresa till Ängelholm. Hur ska vi få ihop allt? Jag kan ju inte få brudarna att köra. Det måste de göra själva. Ojoj. Det knyter sig i magen. Jag måste nog lära mig att jag inte kan få andra att vilja så mycket som jag vill. Alla har väl sin egen gräns antar jag. Personligen är jag gränslös när det kommer till gymnastiken. Det bevisade jag väl under senaste kursen då jag var den enda deltagaren som tänkte att det lika gärna kan vara jag som är tränare till nästa stora elitgymnast. Man ska sikta högt. Alltid. Det känns som att kvällens träning är facit på hur det kommer att gå på tävlingen. Pepp? Eller opepp?

Vi ser väl...