Onsdag och strålande sol i Nice. Vad gör man? Jo, man tar och turistar iväg till ett mål som ligger en härlig liten promenadbit bort. Så långt var det i och för sig inte, men jag var ändå glad över mitt val av skor. Springskor. Dagens mål var La Cathédrale Russe, påbörjad 1903 och färdig 1912 på initiativ av Tsar Nikolaj II. La cathédrale de St Nicolas, som den också kallas, sägs vara den viktigaste och vackraste ortodoxa kyrkan utanför ryska gränser. Att den är vacker kan man verkligen inte säga emot. Lite som ett jätteambitiöst pepparkakshus, var mitt första intryck. Och inuti är i princip varje hörn i guld och glittrande pärlor.

Dagens turistande måste nog räknas som ett av Ralle och Malles (så klart) bästa då vi även fick en vän. Under vad som måste ha varit minst 40 minuter fick vi nöjet att stifta bekantskap med Zacharie. En man som antigen var mytoman eller som faktiskt hade många strängar på sin lyra. Historiker var han med all säkerhet och han berättade för oss om både det ena och det andra. Med en blandning och franska och engelska fick vi lära oss om kapellet bredvid kyrkan, svenska kungar med koppling till Nice, ikoner, platser värda att besöka och mycket annat.

Det hela slutade med att han lovade att bjuda oss på glass från Häagen-Dazs om vi kommer tillbaka en dag och pratar perfekt franska. Vi ska göra vårt bästa, Zacharie. Vi ska göra vårt bästa.