Oh my god. Snacka om att jag känner att jag lever. Ett ständigt återkommande ord på denna blogg har under senare veckor varit 'träningsvärk'. Men jag lovar, denna gång är det inte av denna värld! Jag har ont precis överallt. Över-allt. Smärta är bara feghet som lämnar kroppen och förhoppningsvis den här gången även muskler som entrar kroppen. När ska de börja finnas egentligen? Det är bara att köra på. Varje dag du inte tränar, tränar någon annan för att bli bättre än dig. Och det finns ganska många som redan är ganska mycket bättre än mig. So you do the maths. Ingen rast, ingen ro. Sen så är det ju så förbannat kul också.

Inte så jättekul är att jag har ett sår på min kind. Små, små blåsor som svider och gör ont. Som den icke-läkare jag är vet jag inte riktigt hur jag ska ta hand om denna skada. Men jag kan tänka mig att det är bra att hålla det rent. Och vad gör man när man inte har rätt material, det vill säga sårtvätt? Jo, man tager vad man haver. I detta fall lite Koskenkorva. En kreativ lösning som jag provat på förut med gott resultat.

Hela dagen har jag gått omkring och tänkt att det skulle vara så himla gott med kladdkaka. Bree? Har du månne lust att kika fram? Jag tror jag får respons från henne..