För ett par månader sedan fick jag en lägenhet, men den gled mig ur händerna. Typiskt då. Och så skrev jag ju det där antagningsprovet som kändes hur svårt som helst. Och det är så himla roligt att svara på frågan "Vad ska du göra i Göteborg då? Jaha, plugga. Kul. Vadå?" Näe, jag vet inte om jag kommer in, tror inte det. Men nu vet jag och ser verkligen fram emot att svara att jag misslyckades på båda franskadelarna, så klart. Vem bryr sig om att jag klarade tre svenskadelar och två engelskadelar? Inte Översättarprogrammet. De söker perfektion. Jag med. Så det blir ingen programstart till hösten. Vad det blir i stället är väldigt oklart. Jag är för tillfället en hemlös person utan framtidsplan, men på något konstigt sätt känns det inte så farligt.

Jag bläddrar i min bok och alla sidor hittills är helt fantastiska. Resten av bladen är helt tomma och det känns så himla skönt faktiskt. Jag känner inget behov av att veta. Jag känner inget behov av att planera. Jag känner för att bara vara.