Ett barn, ett barn, en bardom.

Sitter i bardomshemmet och tittar ut över äppelträdet. Det är så underbart här. Jag får så fina känslor av barndom i kroppen. Fast när tar barndomen egentligen slut? I detta hus är jag alltid ett barn. Det gillar jag. Och jag gillar denna plats. De senaste somrarna har denna gård fått så lite uppmärksamhet. Nästan lite slöseri på paradis. Och jag inser hur lyckligt lottad jag är som har så många paradis, så många borgar. Ni vet, mitt hem är min borg. Lycklig är jag också över att jag har så fina vänner. Barndomsvänner, den bästa sorten skulle jag nog säga. Vi har mer än ett decennium av minnen tillsammans. Och igår hade vi en fin Midsommarafton tillsammans. Samtliga uppgifter var bra skötta och när det är så blir det väldigt lätt en bra kväll.

Bra kväll. Bra dag. Bra liv. Ja, det finns inte så mycket av sura över. Inget alls vad jag kan komma på nu faktiskt. Snart ska vi ut på Ål också. Det kan inte bli mycket bättre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback