Äntligen har jag haft tid att uppdatera mitt gymkort. Var nyss och tränade. Skönt. Fast märkligt. Jag måste säga att jag upplevde en känsla av märkligt slag under avslappningen. Jag blev liksom så avslappnad så jag blev helt tom i kroppen. Det kändes som om någon bara blåste ur min hjärna och mitt hjärta. Inte riktigt på ett sånt där rofyllt sätt, utan mer på ett "skulle jag börja gråta nu skulle jag aldrig kunna sluta"-sätt. Det är inte det att jag är ledsen, för det är jag inte. Jag har varit på helt underbart bra humör hela dagen. Men någonting tryckte på någon knapp och denna synnerligen märkliga känsla bara sköljde över mig. Lite som en storm eller kanske en flodvåg. Jag vet inte. Jag valde i alla fall att svälja hårt, för hur obekvämt hade det inte varit att börja gråta bland en massa okändisar?

Märkligt. Jag går än i någon slags dimma. Anyway. Det klarnar snart. Nu funderar jag på om jag ska baka muffins eller stryka tvätt. Kanske hinner jag med både och innan läggdags? Jag och Roomie konstaterade för övrigt att det är livsfarligt att det aldrig blir mörkt om kvällarna nu. För helt plötsligt är det midnatt och man har glömt bort att man ska sova. Fast jag gillar att leva farligt. Och jag bara älskar sommarnorrland. Ljusa sommarnätter går faktisk inte av för hackor.

Jo. Lite Bree-sysslor får mig nog på banan igen. So long!