Jag är nervös. Sjukt nervös. Jag vill nästan inte gå och lägga mig. Mitt humör har verkligen inte varit att lita på nu i dagarna. Berg-och-dalbana, hello. För att morgondagen ens ska lyckas gå halvvägs krävs ett humör på topp. Så är det bara. Det står en pastasallad i kylen och Robban är nerpackad i väskan. Vad mer kan jag göra nu så här på småtimmarna innan? Åh, ont i magen. Prestationsångesten är verkligen min frienemy.

Läggdags.