Det svänger, kan man väl säga. Efter en underbar morgon och ett riktigt jobbigt skönt träningspass har jag spenderat dryga tre timmar i ilska på uni. Jag blev arg så fort jag satte igång med de där störigt störande grammatikuppgifterna. Två koppar kaffe, fyllda till bristningsgränsen, var absolut nödvändigt för att känna någon slags livsglädje. Det kom förbi en kvinna och gav oss kondomer och det var ju fyndigt tänkt så här inför den stundande sommaren. Särskilt då min kära mor häromdagen uttryckte väldigt klart vart hon står i den frågan. Eftersom jag är utan pojkvän och rädd för allt levande under en meter så kan hon dock vara lugn. Och nu extra lugn då kanske. Vad vet jag.

Vi lämnar det obehagliga ämnet och går tillbaka till obehagliga ämne nummer ett. Imorgon är det tänkt att jag ska sitta och slå i Lilla Robban i sex timmar och visa vilket geni jag är. Det första kommer att ske, det andra är mycket oklart. Idag känns formen lite mer åt utvecklohållet och det var ett otaktiskt drag att ta tag i de där grammatikuppgifterna just idag. Jag som var inne i ett peppflow! Tror jag ska lämna dem för ett tag och peppa upp till terminens och livets sista träning i hallen med brudarna. Så himla strange. Chose étrange. Jag tror jag måste fly till Don Corleone, som fortfarande ligger på sjukhus.

Vi hörs. Hej.