14-juni-2009 klockan 02:17. Efter en alldeles perfekt kväll på ett jättejättevarmt dansgolv där i princip alla män var enochtio. Förutom mannen som Anna, enligt henne själv, var i navelhöjd med. Ååh, vilken lycka, vilken strålande kväll. Jag dansade och log två timmar i sträck. Blev hög på livet och endorfiner, tror jag. Det enda är väl att jag hade ju kunnat lämna sjalen i garden, men man ska ju lära sig något också. Ytterligare kommentar om varför livet är så bra kanske kommer senare. Nu ska jag ut på Ål, skål!