Det var så roligt, jag måste skratta.

Det är så underbart att skratta. Att bara skratta okontrollerat och högt och länge. Mer skratt åt folket. Som jag sa så har jag skrattat helt galet mycket i helgen. Från början till slut. Från planet ner då Bettis bekräftade ett rykte om en lång, svart slips och vi jämförde underarmar med lillfingrar till planet hem då Hannis berättade att hon hade ett problem.

Det är njutbart. Det är så njutbart. Och det krävs ändå ett sällskap av elitklass för att lyckas.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback