Jag har suttit på mitt ass på en stol på UB sedan klockan nio denna morgon. En morgon som började med att vara solig, varpå jag tog på mig min nya favoritklänning, men som nu övergått till att vara en grå eftermiddag. Det ser ut att vara kallt. Tur jag ska iväg på TT-träning och dansa upp värmen. Sen finns det två alternativ. Alternativ ett: cykla tillbaka hit till UB. Alternativ två: cykla hem. Åh, jag vet inte jag. Väljer jag alternativ ett finns det risk att mitt huvud faktiskt exploderar. Och då finns det i sin tur risk att allt jag lärt mig idag exploderar ut ur hjärnan och så är alla dessa timmar förgäves. Det vore ju dumt.

Det är inte så många soldater kvar här denna timme. Rätt så öde. Jag vill nog också hem. Efter att ha tränat så klart. Idag tänker jag komma med mitt A-Game. Och idag har jag tjugo centimeter mindre hår att få i ansiktet när jag svänger runt. Det känns skönt.

So long. Bara en sista: När är det för sent? ALDRIG! Heja TT!