Jag och Bettan kör stenhårt på Stockholmstränarnas motto, att det aldrig är för sent. Något som fick mig osökt att tänka på det här med bäst-före-datum på matförpackningar. Själv är jag ganska kräsen med sådant. Jag sätter ogärna tänderna i något som passerat det datumet som står på förpackningen. Bara för att det står så, liksom. Men varför egentligen? Det står ju inte går-absolut-inte-att-äta-utan-att-dö-efter-detta-datum utan bara bäst före. I veckan trotsade jag mina vanliga principer och drack mjölk som var tre dagar gammal. Det gick bra. Jag lever. Det kanske aldrig är för sent ändå. Och för att knyta an till TT-anspelningen där i början, titta och njut av detta konstverk. Och så tänker du en månads finslip och samträning på detta. TT loves Psycho. I love to dance.