Undantaget som bekräftar regeln.

Okej, det ska erkännas. Jag upptäckte en sak nu i rensningen. Det finns EN pryl i mina ägor som aldrig någonsin kommer att kastas eller säljas eller ens lånas ut. En pryl som aldrig kommer att användas igen, men som är alldeles för dyrbar och bär på alldeles för mycket minnen och har alldeles för mycket av min identitet i sig för att försvinna.

Det går liksom inte att beskriva. Men den skulle jag kunna tänka mig att begravas i. Fattaru?

näää. det tror jag att mina kära paranteser har vett nog att fatta. de vet ju vad den symboliserar, liksom?!



jamen, troru inte att jag räknar dagarna? I'll be there! antar att jag kommer på lördagen vid tävlingsstart. när är ni? när borde jag (kanske med crew) komma dit, troru?

jippi!!

yeah!! fett. I'll be there mer än väl.



guuud! vi ses på lördag!! schuuuuckt