Funderar och reseplanerar.

Ibland undrar jag faktiskt helt ärligt vart världen är på väg. Jag undrar lite lätt vems fel allt är, om det ens är någons fel. Vi vill ju lätt göra så, hitta syndabocken. Men det kanske inte finns någon. Allt kanske bara är en utveckling som inte går att stoppa. Det kanske bara är ett läge vi måste köpa. Jag vet inte, jag. Jag känner inte riktigt att jag vill köpa läget alla gånger och undrar vad jag kan spela för roll i det hela. Förhoppningsvis någon, men kanske ändå ingen. Jag tror och litar på folk. In i det sista. Det är så jag funkar. Med risk att bli besviken och då rejält. Det kanske är en naiv taktik? Jag vet inte, jag.

Hur som. Förutom att tänka och fundera spenderar jag denna fredagskväll med diverse reseledarbestyr. Listor ska fyllas i, sovplatser ska delas ut, papper ska sorteras, tågbiljetter ska räknas. Och det svåraste av allt är att gymnaster ska bedömas. Vem gör vad bäst? Om sex dagar åker vi. Jag och kidsen och Tompa The Man. Det knyter sig lite av diverse anledningar, men det är väl å andra sidan bara något som hör till. Mmm. På återseende.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback