Efter ett svettigt danspass med TT kom jag igår kväll hem till en lägenhet med fredagskänsla. Jag och Roomie skålade i varsin öl för denna känsla och tillagade sedan den ultimata fredagsmaten. Inte bara en vanlig hamburgertallrik, utan en cheeseburgertallrik. Fredagslyx! Fick sedan skjuts ner på stan i ett vrålåk och kände oss redo att releasefesta. Namme hade lite frågor om de där Heelz, men nej, det var hårdrock på schemat. Inte dansband. Fyra fiskmåsar av sju hade ganska mycket att skräna om och gjorde det som vanligt väldigt högt. We like noice.

Jag gillade kvällen. Jag hade så himla roligt. Hela Bjurholms kommun var där (ja, de ryms faktiskt allihop i en och samma lokal) och vi konstaterade att Mamman numera verkligen ÄR Bjurholm. Något hon av okänd anledning verkade ta som en komplimang. Mamman, vi gillar dig trots det, inte för det (puss!). Det välkända förbandet bjöd lite otippat på Lasse Berghagen och helt plötsligt stod även Carolina Miskovsky på scenen. Vi imponerades så klart av själva huvudattraktionen och konstaterade att det är helt klart attraktivt att vara grym på något.

Men roligast av allt och alla var, låt oss kalla honom, Mr Rooster. En man med koordination som en pubertal pojke som växt ifrån sin egen kropp och med ett rörelsemönster som inte var av denna värld. Det var en fröjd för ögat och själen och ja, alla sinnen, att se denna man in action. Vilken glädjespridare. Mer dans åt världen!