Sitter och pysslar lite. Funderar och tänker och minns. Som jag sa till T häromdagen så går jag egentligen på minst ett års övertid. Men bara för det betyder det inte att jag inte kommer att sakna vilddjuren när det nu blivit dags för att sätta punkt. Ojoj. Det gör lite ont i hjärtat måste jag säga. Och så är det trist att sista tiden bara är trötta gymnaster och dålig närvaro. Som tur är får vi i alla fall en hel kväll för oss själva nästa vecka att ha lite familjemiddag.