Jag pendlar lite mellan hopp och förtvivlan för tillfället. Ska jag säga varför? Jo, för att jag är helt värde på franska. På alla sätt och vis. Nästan i alla fall. Objektspronomen och placering av en eller y gör jag nästan aldrig fel på. Igår gick det ganska bra och då var pendeln mot hopphållet. Idag däremot. Inte bra. Fastän jag försöker och försöker och försöker. Det pendlade över åt det mer förtvivlade tillståndet och jag blev less redan efter sex timmar på UB. Suck. Då drog jag hem, planerade träning och åt middag på balkongen. Det var nog ett bra drag. Träningen blev bra och svettig och jag har svingats över till glädje i alla fall. Det var glädjande att se gymnasterna springa skiten ur sig själva och släppa loss rejält, precis som jag bad dem. Finfint.

Nu ska jag snylta lite blåbärspaj av min ömma moder och sedan rulla hem till grammatikboken igen. I guess. Je pense. Mon Dieu, je suis une pomme. À bientôt!