Sitter med solen i ryggen och skriver ner några rader om svenskt midsommarfirande. Jag vet inte jag, men det kan vara så att jag imorgon ska ha någon slags presentation angående detta för min klass. För lite inspiration kollade jag igenom lite bilder från denna sommars midsommarafton. Vilken fin midsommarstång vi byggde. Och vilken trevlig kväll det var. I trevligt sällskap.

Jag kan inte direkt säga att det är hemlängtan som fyller min kropp lite nu och då, utan det är snarare saknad eller längtan efter just det där trevliga sällskapet. Kort och gott och för att inte bli för blödig eller löjlig: jag saknar mina vänner. Mina bästa, bästa vänner. Det är inte såna som man bara känner. Det är såna som man känner utan och innan. Bättre än sin byxficka skulle jag nog påstå. Till jul blir det en härlig reunion. Det kommer bli galet. Jag längtar redan.

Men midsommar var det nu. Hur firar vi egentligen? Måste man smaka av sillen och gör det något om midsommarstången är lite sne?