Middagen är intagen. Indiskt blev det. Nu, en kopp kaffe och glass. Here we go. Dags för dagens livsfilosofering. Absolut nödvändigt för att jag ska fungera som människa.

Idag tänker jag på tid. TID. Dåtid. Nutid. Framtid. Och hur svårt det kan vara att vara i rätt tid, att vara i nutid. Jag har i alla fall många gånger haft väldigt svårt för det. Ännu svårare är det ju egentligen att vara i dåtid. Särskilt ju längre tiden går. Jag har många gånger försökt ta mig själv tillbaka till dåtid. Något som givetvis blivit på bekostnad av min nutid. Svårast av allt, ja faktiskt helt omöjligt, är att leva i framtid. Så, av de tre alternativen är nutid ändå det lättaste.

Lättast betyder inte alltid lätt, men jag är av åsikten att det bara är att gilla läget, så det gör jag. Jag minns dåtid, tänker mycket på framtid, men försöker leva i nutid. För jag tänker att tiden bara är till låns. Imorgon kommer jag vara tvungen att lämna tillbaka idag till igår. Förstår du? Det är inget jag kan styra över.

Tick, tack, tick, tack. Det är väl ungefär så vi låter när vi försöker härma ljudet av Tiden. Själv föredrar jag att se Tiden som ha, ha, ha, ha. Det betyder kort och gott att man har roligt under tiden som Tiden lånar ut sig själv till oss. Tack för det, Tiden.