Les petits bonheurs de la vie.

Livets små lyckostunder. Det är temat vi har i vår klass i veckan. Lite opassande kan jag känna, som är otroligt less och irriterad på vår lärare och hennes idé om hur man bäst lär sig ett språk. Men hur passande är det inte då att verkligen få uppleva en av livets små lyckostunder när humöret är avigt och taggarna är utåt?! Som ett brev på posten, skulle jag vilja säga. Och det är precis vad följande lyckostund(er) handlar om.

Jag traskar hem från skolan. Jag är hungrig och trött. Det är kallt. Ja, det till och med regnar. Jag öppnar postfacket och där ligger ett brev till mig. Ett brev från älskade Pärlan. Ett brev som han skrivit helt själv och till och med illustrerat. Fasterhjärtat smälter och det kommer en liten tår i ögonvrån. Dagen därpå upprepas samma scenario och denna gång ligger det till och med ett paket i postfacket. Världens bästa Tompa The Man har skickat uppdateringar från hallen och det kommer tårar i båda ögonen bara jag ser paketet med cd-skivan.

Post, alltså. Att få trevlig post. Det är helt klart en av livets små lyckostunder.  


Kommentarer
Postat av: Emma

Vad har du för adress?

2009-10-23 @ 17:17:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback