Ugglan här igen.

Jag nattpluggar. Som så många gånger förr. Men här är det inte riktigt på riktigt. Det känns som att skolan inte riktigt är på riktigt här. Det är nästan så att jag saknar tentaplugget och tentaångesten. Sjukt, men sant. Hur kan man vilja känna sig stressad och pressad? Kanske helt enkelt för att jag jobbar bäst under press och jag tycker mest om att vara bäst. Vilken störd människa jag är. Tänk att man kan tycka att det är så mysigt att sitta ensam på sin kammare och nattplugga och känna sig stressad och sämst. För att man i slutändan vill vara bäst.

För tillfället har jag för övrigt kommit in i ett döläge med franskan och bäst är jag verkligen inte. Snarare sämst. Inget fastnar, ord försvinner och min koncentrationsnivå är lika med noll. Så som det kan bli ibland. Det är som om jag behöver en dextrosol för varje text jag ska läsa eller varje mening jag ska försöka säga. Jag antar att nyhetens behag har lagt sig och att jag har återgått till min normalt något bittra inställning till detta, ändå så vackra, språk. Hatkärlek. Damn it.

Jag måste nog sova på saken. Helst på franska. För att öva. Jag ska öva, öva, öva. Jag lovar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback