Idag tänker jag att det är så fint att de som är nära hjärtat, men långt bort rent geografiskt, ändå bara är en internetuppkoppling bort. Det är så trivsamt att få ett mail av en älskad vän som är hundratals mil bort, för då känns det precis som vanligt. Det är det som är så speciellt med de där speciella vännerna. Det är alltid precis som vanligt, även om tillvaron är rätt ovanlig. Jag gillar det.

Idag är jag hemma och försöker aktivt jobba för att bli frisk. Frisk. Fisk. Kolla här så sjukt många Nemos som bor i Monaco. Jag ville jättejättegärna ta med en eller två eller tre hem, men det fick jag inte. Albert sa stopp.

Annars har jag inte så mycket mer att säga än att världen är inte större än att man kan hitta igen Nemo vart han än tar vägen. Det är bara att fortsätta simma. Nemo finns där. Någonstans. Har man tur så finns det många Nemos. Ja, så är det. Simma lugnt, kära värld.