Hej bloggen, internet, världen!

Som ni kanske har förstått så ogillar vi ju inte precis att se oss omkring så idag hängde vi på Sébastien, sonen till rektorn på skolan och den som har hand om skolans alla utflykter, till Monaco. Med på den lilla trippen var även Ulrich, medelålders tysk man. Är det inte underligt vilka sällskap man hamnar i när man studerar vid en sån här skola? Jo. Lite märkligt är det nog. Men väldigt trevligt.

Och trevligt var också det lilla landet Monaco. Det var ju inte direkt fult. Nej, det kan man inte säga. En eftermiddag passerade väldigt fort och vi hann med att både kolla på fiskar och checka in Prins Alberts hem (han var hemma!). Märkligt litet land. Det kändes nästan som att allt bara var hittepå. Och vem vet, det kanske det är.

Ibland tror jag att jag själv bara är hittepå just nu. Så här bra kan man väl inte få ha det? Är det möjligt? Franska rivieran bara levererar och levererar och om min hjärna börjar tänka lite grann på sådant den tänkte på innan den drog hit är det bara att ta fram en fransk tidning och försöka läsa och förstå. Då jobbar hjärnan på högvarv. Och med något som är så sjukt kul! Den hatkärlek som jag känt inför det franska språket under mitt senaste universitetsår har nog helt övergått i kärlek. Japp. Je l'adore! Kärlek till bloggen, internet, världen. På återseende.