Jo, det är bra. Mer behöver det ju inte vara. Det räcker med lagom ibland. Kanske (ett satsadverbial med specialegenskaper, hälsar en yrkesskadad svenskastudent). Jo, jag tänker att ibland är jag helt euforisk, medan jag andra stunder bara är. Är. Ska vi kalla det nöjd? Lagom? Jag vet inte. Men det är inte så mycket att hänga upp sig på. Vad som räknas är väl att det i alla fall inte väger över till den sidan dit ingen vill gå.

"Hur är det att bo i Göteborg då?" Jomen det är väl samma sak som att bo var som helst annars i världen skulle jag tro. Nästan. Alla hittar vi ju våra små favoritplatser och jag måste nog ändå säga att franska rivieran ligger väldigt högt på min lista. Det är klart att man lätt svävar iväg mot det euforiska när man är omgiven av ett sagolandskap.

Även verkligheten är faktiskt stundvis lite sagolik. Och den här dagen, precis idag, när jag sitter på min kammare och funderar kan jag känna att det drar i smilbanden ibland. På andra sidan stan ligger ett litet Troll, som jag redan nu älskar lika villkorslöst som de båda Pärlorna, och bekantar sig med världen.

Världen är inte alltid full av eufori, men det ska jag lära det lilla Trollet, att det gör inget. Ibland går det bra att bara vara.