Ja, nu händer det grejer här. Det har packats geb och åter geb och av oförklarlig anledning är min jättejättestora resväska jättejättefull och jättejättetung. Det ska flygas söderut imorgon, likt en flyttfågel om vintern. Det känns lite märkligt att lämna vackra vinternorrland så här på obestämd tid, men det ska nog gå bra. Och hur säger man hejdå till bästavänner? Det är det ingen som vet. Därför säger vi alltid bara hejsålänge, så går det bra det också. Var förbi en sväng i hallen ikväll och där har jag ju redan sagt hejdå, så det gick. För övrigt var just det hejdået det värsta jag någonsin varit med om, för det var verkligen ett avslut. Inte vet jag om de där barnen förstår hur stor plats de har i mitt hjärta, men det ska jag säga dig, kära läsare, att ett mammahjärta glömmer aldrig sina barn och jag önskar dem allt väl i hela stora världen.

Världen känns stor just idag och jag förstår som inte så mycket jag, men det går bra. Norrland sägs få vara kvar på kartan även i framtiden och så länge det är så känner jag mig nöjd. Så att jag kan komma och hälsa på, tänker jag. Och medan jag inte hälsar på här i Norrland eller någon annan stans är de jag tycker om välkomna att hälsa på hos mig. I Göteborg. För dit ska jag och allt mitt geb.