Men alltså, det här med huvudsatser och bisatser...

Då är vi back in the game, så att säga. Med riktiga unistudier. Jag vet inte jag om sejouren i Nice kan räknas som en skoltermin, nog för att jag lärde mig mer under en termin där än vad jag någonsin har gjort här hemma, men det kändes liksom ändå inte riktigt på riktigt. Nu är det i alla fall på riktigt och i vanlig ordning är jag peppad så här i startgroparna. Trogen bloggläsare (och bara den som är student för den delen) bör veta hur mönstret ser ut under en termin. Det går liksom inte att undvika att slitas mellan hopp och förtvivlan, hur roligt det än är att lära sig saker.

Idag har jag suttit några timmar på Stadsbiblioteket. Först och främst skaffade jag mig ett lånekort, men jag fick det minsann inte förrän jag styrkt att jag är 18 år fyllda. Kära nån. Jag slog mig ner vid ett bord och hade just börjat känna harmoni när en man med fyra ICA-kassar och förmodligen ingen egen dusch slår sig ner framför mig. Njutbart. Han andades högt och stampade nervöst med foten. Fantastiskt. Ibland hostade han som en lungsjuk. Briljant. Sen hörde jag honom föra ett samtal på telefon och då tyckte jag lite synd om honom. Han har säkert ingen egen dusch. På rikt.

Pluggandet gick lite sisådär. Att ta ut svenska huvudsatser och bisatser är fortfarande en gåta för mig och jag blev alldeles snurrig i huvudet av den vilseledande texten. Däremot gick det alldeles utomordentligt bra att pyssla med italienska adjektiv och deras böjningar. Eccelente! Jag hade nog suttit kvar där än i denna stund om det inte var för att det var så kallt så jag hackade tänder och inte kunde röra mina fingrar.

Note to self: Ta Miche till biblioteket nästa gång! He ä int ba i Norrland han behövs.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback