Det där med att jag gillar att tiden springer iväg är för tillfället något jag tar tillbaka. Lite grann. Idag har tiden verkligen rusat. Det tog lite längre tid än jag trodde att skriva artikeln, men nu är det klart och inskickat. Ganska nöjd blev jag faktiskt också (hör du det pappa, du som säger att jag aldrig blir nöjd över det jag gör). Den som är intresserad av att veta vad man gör när man her saker är varmt välkommen att höra av sig till Bloggredaktionen. Alltså, min egen då så klart.

Nu måste jag skynda iväg till UB för att hinna läsa någon timme innan de stänger. MAXI-besök får kanske bli en annan dag. Typiskt. Som jag sett fram emot det.