En gång i tiden sa min bror till mig att han tycker att jag ska skriva en bok. Jag har dyrt och heligt sparat det material som fick honom att tycka så. Mest för att det återberättar en period av mitt liv som satt många spår, öppnat många dörrar och på säkert ett sätt eller annat varit väldigt avgörande för mig. Och givetvis också för att det hela var så där galet, underbart roligt. Nu hamnade jag lite ur spår ur mitt flitiga (?) pluggande, men jag kom att tänka på detta material och fick genast en miljard idéer. Jag var bara tvungen att ta en pluggpaus och snabbt skriva ner allt. Och jag tänker att en vacker dags ska det hela vara nedskrivet i en mer sammanhängande text. Ja, vänta bara.