Det ringde nyss till mig. Det var Minipärlan som undrade om jag visste vad jag hade för telefonnummer. Han visste minsann det och berättade det för mig, utifall jag inte skulle veta. Det var omtänksamt gjort av honom. Och rätt relevant ändå. Hur ofta ringer man sig själv egentligen? Det är klart det kan hända att man glömmer bort sitt eget telefonnummer. Vi språkade vidare lite om hans brutna arm. Stackars lilla hjälte. Han hoppade och landade och sen så var den bara av. Så det kan gå! Men hans faster är ju ett levande bevis på att man kan bli Pippi Långstrump-stark fastän man någon gång i livet bryter en arm.

Efter ett tag fick jag tala med Minipärlans farmor. "Han ville hemskt gärna ringa dig för han sa att han älskar dig." Åh käraste värld! Det gjorde min dag, min vecka, min månad, kanske hela mitt år. Det finns tre små män i mitt liv som jag vet att jag kommer älska villkorslöst för all framtid. De är bara så där underbara och fina, så man undrar hur vardagen egentligen var innan de hittade hit, de två små Pärlorna och det lilla Trollet.