Det är inte så dumt att ta sig en titt i spegeln någon gång då och då och bara titta på sig själv. Titta på sig själv och komma ihåg sig själv. Säga till sig själv att det är Du som bestämmer. För så är det faktiskt. Du bestämmer och Du är viktigast. I Ditt liv. Det är lätt att glömma bort det ibland när det finns så många andra runtomkring. Men i slutändan är det ändå bara Du. Så är det. Det kan behövas en påminnelse då och då.

Det behöver i alla fall jag. Jag måste svälja gråten och låta den frysa till is. Lite grann i alla fall. Och så är det bara. Det handlar bara om överlevnad. Det är egentligen inte så mycket att tänka på, men själva frysprocessen kan ju så klart kännas lite obekväm. Men det är en vanesak. Människan är ett vanedjur.

Den enda hamn man kan vara säker på för all framtid är sin egen. Så den ska man ta hand om.