De säger att jag är ganska lik min farmor i mångt och mycket. Jag är den enda i syskonskaran som har hennes raka näsa till exempel. Farmor tillhörde verkligen inte den ironiska generationen, men hon fattade nog ändå grejen på något sätt. Hon var ofta lite fiffig så där. Vi skrattade åt samma saker. Och samma temperament som hon hade för jag vidare i släkten. För det mesta väldigt lugnt, vänligt och lite tillbakadraget, men så säger det ibland pang bom och det kommer fram en riktigt elak liten sida. Jag har många gånger fått höra "om blickar kunde döda punkt punkt punkt" och precis så kunde det blixtra till i min farmors mörka ögon ibland. Jag har förresten gröna ögon, så där är jag bara lik på mamma. Däremot har jag fått farmors leder och hennes värk. Missbildade fötter och kallt blod (men varmt hjärta, som farfar brukade säga).