Det finns tre speciella små män i mitt liv. Två av dem är så stora så de kan vika pappersplan och berätta sagor för mig om en varg som begav sig ut i skogen (men alltså, hur många fyraåringar har egentligen bege sig i sin vokabulär?). Den tredje lille herren skulle nog gärna vilja kunna vika pappersplan och berätta sagor om vargar. Ibland låter han som en varg. Ibland härmar han mig när jag hostar. Ibland jollrar han bäbisaktigt och smilar upp sig. Och så ska han ha allt. Helst sådant som är vasst, elförande eller väldigt dyrt. Typ köksknivar eller sin mammas iphone. Jag vet inte jag, men hans armar verkar vara töjbara och han snor med sig det ena och det andra.

Och ibland snor han åt sig mig. Javisst. Ta tag i mosters armar bara så har du henne. I fredags var han riktigt generös och ville pussas. Grep tag i mina armar och släppte inte taget. Det är klart att hjärtat smälter en sådan gång.