Igår när jag i princip sprang och slängde ihop mat, bytte från en jobbtröja till en annan och packade upp och ner väskor kände jag, motsägelsefullt nog, ingen stress, bara lugn. Kontrollerad stress, eller hastighet kanske man ska kalla det, is the best. En lång dag med gymnasiemässa och vidare allmän barnlek tog ut sin rätt och efter middag och sista raderna i DN slog jag mig ner i soffan för att verkligen titta på TV. Det, ska jag säga, händer ändå väldigt sällan. Jag tänker ofta att jag ska titta på TV, men hoppar för det mesta upp och ner för jag kommer på att jag måste diska något, plocka med något, läsa något, måla naglar eller något annat. Men igår försökte jag varva ner och kollade helhjärtat på DH. Första gången på.. ett år?