SkrivPuff: Om att bära.

Hur kommer det sig att man ibland knappt orkar stå på sina egna ben, men att axla någon annans börda går utav bara farten? Jag vet inte jag, men jag tror att det är för att mitt hjärta ibland hittar dem som det slår lite extra för och då blir det bottenlöst och kan inte släppa taget.

För ganska många år sedan kom en person in i mitt liv. En liten person. Både till ålder och plats i världen. Även jag var väldigt ung. Långt ifrån stark och med mycket i min egen ryggsäck blev den här personen ändå en så självklar del att försöka, om än inte bära, i alla fall lyfta. Många år har gått och jag har sett den här personen gå från liten till stor. Både till ålder och plats i världen.

Åren fortsätter gå och jag må försvinna ur denna persons värld, men jag kommer alltid att bära med mig detta. Jag tänker på denna person nu och då och jag hoppas att hon mår bra. Jag hoppas att hon alltid ska orka göra det bästa av situationen och låta det bära eller brista.



Kommentarer
Postat av: marmoria

De vi hjälper hjälper oss.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback