Tårar som inte gråts blir till is i hjärtat, säger de. I dag tror jag även att de har blivit till värk i huvudet. Jag har svalt och svalt hela dagen. Lite is i hjärta och mage behöver jag. Dåliga (lång ramsa) dagar kommer, men det bästa är att dåliga dagar också går. I morgon blir i dag i går och så går tiden. Och jag har accepterat denna berg-och-dalbana som kallas livet, ungefär som Ronan K sjöng en gång i tiden. Och jag åker med. Det tar minst en dag att komma på banan igen och det är bara så det är. Basta. Tänkte vara vaken ett litet tag till, denna skitmåndag, innan jag går och lägger mig och laddar ur och om för en trevlig tisdag. Min mamma kommer faktiskt hit i morgon. Det blir fint, tycker jag.