I måndags hade vi en mindre kontrollerad dag på jobbet. Regnet öste ner, nordanvinden blåste och det sprang omkring vad som kändes som en miljard barn runt våra ben. Barnens mission verkade vara att överrösta varandra, alternativt tävla i vem som kunde lyssna sämst. Jag sitter på huk i denna stormvind och försöker ta djupa andetag med dessa vilddjur och prata med låg och lite hemlig röst för att få dem att komma i ett något stillsammare mode. Då springer en liten pojke på fem år fram till mig och säger "Fröken! Jag är kär i dig" varpå en annan liten pojke ropar ännu högre "Jag är också kär i dig". Mitt i allt kaos och det kalla regnet blev mitt hjärta ändå varmt för en stund. Det gav mig kraft att fortsätta "Misson: Lugna Ner Kids". Jomenvisst, så äre på jobbä vårt.