Sei l'unica eccezione.

Jag räknar ner. Och då inte till dagen jag ska återlämna kurslitteraturen till biblioteket, utan till dagen där det är ett hjärta. Åh, kära hjärtanes så jag längtar till den dagen. I bland så mycket så jag blir helt oförmögen att göra något alls. Jag bara sitter och längtar. Det är ungefär som att jag väntar på att explodera. Längt, längt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback