Same, same, but different.
Så var man här igen. Uppe. Hemma. Hemma-hemma. Allt är sig likt. Eller nej, vänta, det är det faktiskt inte. På Storsjö hade de byggt om så mycket så jag tog mig inte in i hallen den vanliga vägen. Men annars var det som vanligt där inne. MallanR och Guran var på plats med sina duktiga gymnaster. Jag trivdes och det var så himla roligt att se tjejerna som blivit så duktiga och även få ge dem ett och annat tips. Jag saknar att coacha. Helt klart. Det är magiskt att lära ut och se framsteg på en gång. Jag och Tompa lovar att stå som det stabila coacharpar vi är vid trampetten om den där beryktade comebacken blir av. Vi lovar!
Här hemma i huset är allt i alla fall samma. Eller vänta nu, det stämmer ju inte riktigt heller. Några nya juldukar är inhandlade, källaren har fått nya persienner och väggarna är nymålade. Men annars är allt precis som det ska vara. Det luktar jul och det finns lussebullar i skåpet.
Jag känner mig lite kär i livet i allmänhet (och alltid i min fina italienare i synnerhet) och när jag nu skickat in den sista uppgiften som skulle skickas innan jul är det banne mig en sann fröjd att leva. Allt är som det ska. Umeå är vintervackert. Och iskallt.
Här hemma i huset är allt i alla fall samma. Eller vänta nu, det stämmer ju inte riktigt heller. Några nya juldukar är inhandlade, källaren har fått nya persienner och väggarna är nymålade. Men annars är allt precis som det ska vara. Det luktar jul och det finns lussebullar i skåpet.
Jag känner mig lite kär i livet i allmänhet (och alltid i min fina italienare i synnerhet) och när jag nu skickat in den sista uppgiften som skulle skickas innan jul är det banne mig en sann fröjd att leva. Allt är som det ska. Umeå är vintervackert. Och iskallt.
Hello Big Sea Hall!
Jag är på Norrländsk mark. Det är tjugotvå grader under nollan och jag ska gå och besöka mitt före detta andra hem och hoppas på att få se några fina volter. Glada tider! Holmsundsgymnasterna forever in my heart. Återkommer.
Frys och må.
Frys och må.
Julgodis eller Ögongodis?
Jag blir helt lyrisk av att gå i godisaffärer. Jag gillar godis, det gör jag, men det euforiska tillståndet är mest för att det kan vara så himla fint. Det är vackert att titta på, inte bara gott att äta. Och det är något alldeles särskilt med julgodis.
I behov av möss.
Vi kan städa, vi kan skriva, vi kan läsa, vi kan packa!
Om jag ändå hade haft några små möss som kunde hjälpa mig att irra omkring. Särskilt eftersom jag blev attacktrött och fick ont i halsen så här på kvällskvisten.
Från köksfönstret igen.
Det hann bara bli tredje advent i staken. Nästan lite tur kanske. För hur hade det första ljuset kunnat brinna vidare? Det hade blivit brända mandlar över det hela. Vilket ju i och för sig är gott, men kanske inte så passande just denna gång. Det fjärde ljuset får jag tända hemma med mamma och pappa. Så mysigt, va!
Men här är det också så mysigt just nu, så det känns lite sorgligt i hjärtat att åka ifrån alla tomtar. Ska jag ta med dem? Nej, vi får nog se det så att det är festligt att de har varandra. De kommer säkert leva rövare här och ha en alldeles förträfflig jul tillsammans - mitt julpynt. För visst vet ni att julpyntet lever? Ingen kan väl ha missat Julens Hjältar? Bara de inte eldar upp mandlarna på fjärde advent.
Men här är det också så mysigt just nu, så det känns lite sorgligt i hjärtat att åka ifrån alla tomtar. Ska jag ta med dem? Nej, vi får nog se det så att det är festligt att de har varandra. De kommer säkert leva rövare här och ha en alldeles förträfflig jul tillsammans - mitt julpynt. För visst vet ni att julpyntet lever? Ingen kan väl ha missat Julens Hjältar? Bara de inte eldar upp mandlarna på fjärde advent.
Då i vårt mörka hus.
Vad skulle vi göra utan Lucia som kommer med sina ljus? Jag tittar på Luciafirande på SVT och blir lite gråtmild. Det är så vackert. Jag skulle vilja se ett livs levande luciatåg, men det finns det ingen tid för idag.
Lucia och luciatåg får mig för övrigt osökt att tänka på luciatåget vi stod värdar för i årskurs nio. Ni som var med, ni vet. Det måste varit det sämsta luciatåget genom historien. Vi skrattar så vi kiknar varje gång vi pratar om det. Hur det inte var organiserat. Hur ingen kunde sjunga rätt. Hur katastrofalt det var på torget när alla ljus i kronan blåste ut och vår mjäkiga musiklärare försökte kompa på en akustisk gitarr som inte hördes i snöblåsten. Hur dåligt det bara var. Jag var Lucia och bara stod där och såg fånig ut med knäppta händer. Det hade tagits ett gemensamt beslut att Lucian inte skulle sjunga. Skittrist. Men stört roligt minne. Ett sådant man måste kunna skratta åt för att inte skämmas ögonen ur sig.
Sankta Lucia. Ha en fin dag.
Nostalgitripp och julmarknader.
Myshelg med trevligt besök! Man har mycket att prata om när man inte setts på ett år. Och det tar lång tid att gå down memory lane, so to speak. Ah, Nissa la bella, tu nous manques! Vi hann även med att vandra lite i nutid, på Göteborgs stads olika julmarknader. Julfeeling gånger tusen. Sammanfattar helt enkelt med att säga att helgen varit väldigt fin.
Nu väntar städ och pack och plugg och ingen tid att sova fram till tisdag. Och det känns nästan lite sorgligt att lämna lilla läggan och dessa gator och kvarter. Det börjar kännas som hemma. Fast när jag tänker på vad som väntar hemma-hemma, träffa gympalovelypeople på hallen, minijulb med Tresamhet, mammas lussebullar och snölek med Pärlor pirrar det ändå lite i magen av förväntning. Helt seriöst, Tomten, jag önskar mig ingenting i julklapp. Jag har precis allt en människa kan önska.
Nu väntar städ och pack och plugg och ingen tid att sova fram till tisdag. Och det känns nästan lite sorgligt att lämna lilla läggan och dessa gator och kvarter. Det börjar kännas som hemma. Fast när jag tänker på vad som väntar hemma-hemma, träffa gympalovelypeople på hallen, minijulb med Tresamhet, mammas lussebullar och snölek med Pärlor pirrar det ändå lite i magen av förväntning. Helt seriöst, Tomten, jag önskar mig ingenting i julklapp. Jag har precis allt en människa kan önska.
Sömniga dagen.
Jag är trött, jag är trött, jag är trött. Och orkeslös. Det känns som att jag fastnat i kola. Men det har jag inte. Tyvärr. Så inbjudande min säng är. Så ont i magen jag får när jag kollar på min skärm och den där inlämningsuppgiften. Helt allvarligt. Kan man köpa studiemotivation? Note to self: Läs inte fler distanskurser, du behöver klasskamrater att diskutera med. På riktigt.
Vakna till liv nu då!
Prokrastinering.
Veckan innan jubiléet var jag i någon slags jubileumskoma. Lika med inget studerande. Igår presenterades nästa inlämningsuppgift i nätkursen jag läser och jag kände på en gång "pust och suck hur ska detta gå jag kan inget om ämnet". Helt plötsligt blev det väldigt viktigt att tvätta scenkläderna. Ja, det måste faktiskt göras innan måndag. Sedan kände jag också att det blev viktigt att googla evenemang och juligheter i Göteborg i helgen eftersom jag får besök.
Finbesök! Vi har faktiskt inte setts på ett år. Klart att det måste planeras lite grann. Lika med inget studerande för tillfället. Så lätt det kan vara att skjuta upp då. Och nu blev jag hungrig också. Prokrastinering, indeed. Men jag är bara så oinspirerad!
Finbesök! Vi har faktiskt inte setts på ett år. Klart att det måste planeras lite grann. Lika med inget studerande för tillfället. Så lätt det kan vara att skjuta upp då. Och nu blev jag hungrig också. Prokrastinering, indeed. Men jag är bara så oinspirerad!
All I want for Christmas is you. Yoho!
Kära värld!
Jag känner mig så glad och lycklig utan anledning. Och är inte det den bästa anledningen så säg?! Apropå glädje och lycka så tar jag lite för givet att det är sådant man känner i juletid. Men jag vet egentligen att det inte är så för alla. Det finns väl olika anledningar till det. På samma sätt som att jag har en anledning att vara glad och lycklig i juletid. Något jag tänker fortsätta med.
Jag blir nästan lika sprättig som Mariah C. Och som sig bör känner jag att jag vill dela med mig av denna fantastiska, juleglada, video. Hurra! Sprättigt i sin rätta bemärkelse. Och varför håller kvinnan en duva i handen framför brasan? Det kan man inte så noga veta.
Min önskelista är för övrigt lika som Mariahs. Jag vill inte ha så mycket mer än umgänge. Med dig och dig och dig. Och dig så klart! Och ja, dig också. Och det råkar vara så att jag vet att jag kommer att få det. Det ser med andra ord ut att bli en jul i världsklass. Precis som alla andra jular.
Jag känner mig så glad och lycklig utan anledning. Och är inte det den bästa anledningen så säg?! Apropå glädje och lycka så tar jag lite för givet att det är sådant man känner i juletid. Men jag vet egentligen att det inte är så för alla. Det finns väl olika anledningar till det. På samma sätt som att jag har en anledning att vara glad och lycklig i juletid. Något jag tänker fortsätta med.
Jag blir nästan lika sprättig som Mariah C. Och som sig bör känner jag att jag vill dela med mig av denna fantastiska, juleglada, video. Hurra! Sprättigt i sin rätta bemärkelse. Och varför håller kvinnan en duva i handen framför brasan? Det kan man inte så noga veta.
Min önskelista är för övrigt lika som Mariahs. Jag vill inte ha så mycket mer än umgänge. Med dig och dig och dig. Och dig så klart! Och ja, dig också. Och det råkar vara så att jag vet att jag kommer att få det. Det ser med andra ord ut att bli en jul i världsklass. Precis som alla andra jular.
Baletten och chipsen.
En helt vanlig onsdagskväll sitter jag här med rött läppstift, glittersminkade ögon och blött hår i mössfrisyr! Ja, det är en helt vanlig kväll efter en spelning med Patriciabaletten så klart. Två flaskor skumpa, jättemånga reklamkolor och tre danser senare är vi några pengar rikare. Det gillar kassören. Och vi andra också! Men frågan kvarstår: Var är chipsen?!
Zoomänniskorna log och så, men inte såg det ut att sprätta så mycket i dansbenen på dem. Huruvida det stämmer eller inte vet vi icket. Vi drog innan det var dags för dem att entra scenen. Det var mycket snack om chipsen. Kanske det lockade mer än att ta reda på hur man dansar om man är en zooperson.
Tjoo! Så här kan jag bara inte se ut på min morgonyoga. Bäst att tvätta och skrubba innan läggdags. God natt. Men fortfarande utan ett enda chip.
Zoomänniskorna log och så, men inte såg det ut att sprätta så mycket i dansbenen på dem. Huruvida det stämmer eller inte vet vi icket. Vi drog innan det var dags för dem att entra scenen. Det var mycket snack om chipsen. Kanske det lockade mer än att ta reda på hur man dansar om man är en zooperson.
Tjoo! Så här kan jag bara inte se ut på min morgonyoga. Bäst att tvätta och skrubba innan läggdags. God natt. Men fortfarande utan ett enda chip.
Fröken Älta.
Nu är ju den stora showen över. Ändå grubblar jag lite kring den innan jag ska sova. Tänker på alla fel jag gjorde och känner att jag inte riktigt vill se mig själv på film sedan. Hela showen vill jag se. Charlie Chaplin till exempel. Vad gjorde han? Och Gollum. Hur gick det? Men min egen dansinsats. Njae. Just då var det bara så roligt så alla fel spelade inte så stor roll, men så här i efterhand grubblar jag lite på det. Typiskt mig. Att älta. Det är min överlägset sämsta egenskap, kan jag erkänna. Och av ältandet skapas hjärnspöken.
Ikväll är det scendags igen. Hur mycket ska vi slå vad om att jag kommer göra samma fel, bara för att jag ältar och skapar spöken? Åhej. Suck it up and do it. Bakom lite scensmink kommer man i alla fall i karaktär. Tjoo!
Ikväll är det scendags igen. Hur mycket ska vi slå vad om att jag kommer göra samma fel, bara för att jag ältar och skapar spöken? Åhej. Suck it up and do it. Bakom lite scensmink kommer man i alla fall i karaktär. Tjoo!
Måndagen som bara var.
Jag lyckas liksom inte få något vettigt gjort idag. Jag tossar omkring och äter pepparkakor och dricker glögg, ungefär. Fast det är ju i och för sig ganska vettiga aktiviteter just så här i juletid och allt. Men ändå. Man kan ju inte göra det en hel dag. Jag har jobbat. Det kan tyckas vettigt. Annars mest tossat. Jag ler åt snön som yr här på västkusten. Och så har jag sett ett gäng avsnitt Sunes Jul. Kära värld, det är SÅ bra.
Men nu är det slut på det roliga och dags för sovning. Ingen k-måndag. Men inte heller en sådan som går till världshistorien. Lite bara-vara-dag. Imorgon hoppas jag på att vara studiemotiverad. Det börjar vara läge för det nu. Inget Tompabarsbygge att skylla på längre. Fram med anteckningsblock och penna! Först; bonne nuit.
Men nu är det slut på det roliga och dags för sovning. Ingen k-måndag. Men inte heller en sådan som går till världshistorien. Lite bara-vara-dag. Imorgon hoppas jag på att vara studiemotiverad. Det börjar vara läge för det nu. Inget Tompabarsbygge att skylla på längre. Fram med anteckningsblock och penna! Först; bonne nuit.
Julefirandet i landet.
Läste just i DN Söndag om olika typer av julfirande: resor, krogbesök och annat. Jag kan bara konstatera att det inte är för mig. Jag är väldigt julkonservativ. Således tände jag andra ljuset i staken idag. Och jag ser fram emot fina juldagar med familjen. Julskinka med senap den 23 december, tänd brasa, sällskapsspel, promenad i Holmsund, Malaxlimpa, sång vid pianot, Karl Bertil, somna i källaren och allt annat som hör vårt julfirande till.
Livet efter dagen med paljetter och tjoande.
Nämen hej! Så det finns ett liv utanför Studenternas Hus?! Det kunde man knappt tro. Vi har varit där varje dag senaste veckan. Två tappra till och med sov där natten till igår. Igår var dagen P. Patriciabalettens födelsedagskalas. Och vilket kalas sen!
Två underbart roliga shower som fick så mycket fin kritik så vi blev alldeles rörda allihop tror jag. Stående ovationer, dansande publik och skumpakorkar på scenen. Glada balettor som hade så kul och sprang som galningar in och ut i logerna. Dagens i särklass bästa citat är utan tvekan: "Var är mitt ögonbryn?! Är det i mina trosor?!" Ja, vad ska man säga. Det är inte lätt att hålla reda på allt alla gånger.
På festen möttes vi som stjärnor och fick skåda vår egen Walk of Fame som vi så ödmjukt gjort själva. Det är viktigt med självdistans. Fina presenter, god mat, en Tompabar, röjigt dansgolv och så vidare och så vidare. Ett riktigt kalas, helt enkelt. Frågan är bara; vad händer nu då? Hur är livet efter jubiléet?
Två underbart roliga shower som fick så mycket fin kritik så vi blev alldeles rörda allihop tror jag. Stående ovationer, dansande publik och skumpakorkar på scenen. Glada balettor som hade så kul och sprang som galningar in och ut i logerna. Dagens i särklass bästa citat är utan tvekan: "Var är mitt ögonbryn?! Är det i mina trosor?!" Ja, vad ska man säga. Det är inte lätt att hålla reda på allt alla gånger.
På festen möttes vi som stjärnor och fick skåda vår egen Walk of Fame som vi så ödmjukt gjort själva. Det är viktigt med självdistans. Fina presenter, god mat, en Tompabar, röjigt dansgolv och så vidare och så vidare. Ett riktigt kalas, helt enkelt. Frågan är bara; vad händer nu då? Hur är livet efter jubiléet?
Checklistan.
Läsa Cranet-rapport - nej
Ja, gott folk, det gäller att veta vad man ska prioritera när det är bråda tider.
Kolla igenom Case-feedback - nej
Se videoföreläsningar - nej
Läs fem kapitel - nej
Googla bilder på Tom Cruise - ja
Photoshopa bilder på Tom Cruise - ja
Skriv ner Tompadrinkar - ja
Bygg en Tompabar - ja
Pimpa Tompabaren - ja
Klipp och klistra - ja
Slå in jättemånga ballerinakex i små paket - ja
Köpa konfetti för 300 kronor - ja
Öva påklädning av glitterstass - ja
Ja, gott folk, det gäller att veta vad man ska prioritera när det är bråda tider.
Tillfälligt avbrott.
Återkommer när det är lite mindre glitterklänningar och stora kjolar på agendan.
Dagens depp.
Att försova sig den 1 december. Missa första avsnittet av julkalendern. För alla vet att det bara räknas på riktigt att se 0715-avsnittet. Det är klart att man blir på lite dåligt humör. Kanske julmarknad på Liseberg kan pigga upp.
Vardagsfiffighet.
Hur festligt är det inte när väderflickan avslutar sin presentation med:
"Det var allt, ta det kallt!"
"Det var allt, ta det kallt!"
Hördu, he ä nog som tid å far hem nu.
Jag har tänkt lite på en sak. Det här med dialekten. Trogen läsare vet att jag är språknörd. Klart att jag älskar dialekter. Och ord och uttryck. Ord som tyken och knô måste man lära sig om man ska bo på västkusten. Och vissa uttryck bara slinker ur efter några månader här. "Ha det gott". Så sa jag aldrig innan jag flyttade till Göteborg. Dessutom säger folk som träffar mig för första gången att de inte hör att jag är från Norrland. Förutom när jag säger den här ramsan, ni vet "sju sjösjuka sjömän". He ä nog som dags å far hem snart. Hem ti gamm Ume så ja int glöm bort vars ja kom från.
Men visst är det så att nya ord och uttryck bara berikar språket. Däremot tror jag aldrig att jag kommer lägga till detta spännande la, ofta i stället för väl, i min vokabulär. Njae, så göteborgsk blir jag nog aldrig.
Men visst är det så att nya ord och uttryck bara berikar språket. Däremot tror jag aldrig att jag kommer lägga till detta spännande la, ofta i stället för väl, i min vokabulär. Njae, så göteborgsk blir jag nog aldrig.